Kapitalismens kris

Under 60- och 70-talen i Sverige var vänstervindarna starka. Att tjäna pengar var extremt fult, egenföretagande var suspekt, allt skulle skötas av staten (som av någon anledning betraktades som ständigt god).

Jag reagerade starkt mot detta och förespråkade en högervriden politik, där företagande och individualism uppmuntrades. Jag tyckte inte att det var fel att tjäna pengar.

Men under åren har jag sett vilka de är som tjänar pengar. Det är i många fall inte de som är speciellt duktiga, utan istället de som känner rätt folk eller uppträder på ett visst sätt (ofta underdånigt mot överheten, samtidigt som arrogant mot alla andra). Det är folk som struntar i sina medmänniskor och låtsas som om de är smartare än alla andra.

Under de senaste decenniet har vi sett hur chefer inom finansvärlden och stora företag tjänat miljoner, ibland miljarder, på sådant som egentligen inte tillför samhället någonting. De är i praktiken parasiter på resten av befolkningen.

Jag är inte förespråkare av socialism eller kommunism, men att en finanssnobb tjänar 100 eller 1000 gånger mer än en småföretagare är fundamentalt fel. Att en hög chef på ett företag kan tjäna miljoner och dessutom få miljoner i aktier eller optioner, medan arbetarna får nöja sig med mindre än en procent av detta, är fel.

I USA märks denna kris i kapitalismen tydligt. Här ser vi också kopplingen mellan staten och de stora företagen. När de överbetalda cheferna fullständigt förstör allt, räddas de av staten. Situationen är grotesk. Obama, som säger sig verka för förändring, stöttar ändå de rika och mäktiga och verkar strunta i den vanlige människan.

Jag har inte kommit på någon ny, fantastisk ideologi som skulle kunna råda bot på dessa orättvisor. Det enda jag ser som en lösning i dagsläget är att återinföra många av de regleringar vi hade tidigare och höja skatterna för de riktigt rika. Men i grunden är detta otillfredsställande och kan dessutom förstöra innovationskraften inom många områden.

Kapitalismen är i kris. Något är fel. Lösningen är än så länge oviss.

Sjukförsäkringsreform i USA

Det finns många problem i USA och i världen. Den största frågan just nu i amerikansk politik är reform av sjukvårdssystemet. Motståndet i kongressen är stort medan folket är positiva till reform. Fullständigt vansinniga överdrifter förs fram av publicitetssökande politiker. Totala osanningar sprids av nyhetsprogram.

Något som de flesta moderna samhällen ser som en självklarhet - att sjukvård är en skattefinansierad verksamhet tillgänglig för alla - är inte alls självklart i dagens USA. Folk dör pga att de saknar sjukförsäkring; folk dör när deras försäkringsbolag vägrar betala livsnödvändig medicin; folk får gå från hus och hem eftersom de måste betala dyra operationer ur egen kassa.

Obama har, till skillnad från Clinton i början av 1990-talet, låtit kongressen sätta ihop ett reformpaket. Detta paket är underligt nog väldigt nedtonat, som om de försöker blidka republikanerna. De lär dock inte få stöd från mer än högst en eller två republikaner. Varför man kompromissat utan att få något tillbaka är mycket underligt för en utomstående.

De reaktionära krafterna i USA är starka. Det är inte lätt att vara i Obamas kläder. Även fullt rimliga kompromissförslag besvaras med anklagelser om socialism och nazism.

Det man bör betänka är att även om det aktuella reformförslaget går igenom i USA, så är det fortfarande många, många miljoner som kommer att stå utan sjukförsäkring och de vinstdrivande försäkringsbolagen kan i mycket fortsätta sina moraliskt förkastliga affärsmetoder. Det blir betydligt bättre med de nya reglerna, men inte i närheten av de system vi har i västeuropa.

20 år av dumheter

Nyckelhålsmärkningen firar i år 20-års-jubileum. 20 år av ökad fetma och fler sjukdomar. 20 år av blindhet inför grundläggande fakta. 20 år av stöd till industrin på den enskilde medborgarens bekostnad.

Nyckelhålsmärkningen är en skandal. Men man kan vända den till en framgång: se nyckelhålet som ett varningsmärke! Köp aldrig någonsin en vara märkt med ett nyckelhål och din hälsa lär förbättras.

I stort sett allt som står på Livsmedelsverkets hemsida om nyckelhålsmärkningen och kostråd i allmänhet är helt fel. Gör tvärtom så blir det bra.

Inte mycket till reform

Förslaget till sjukförsäkringsreform som nu håller på att utformas i kongressen i USA, verkar vara ett ganska urvattnat förslag som inte förbättrar speciellt mycket för speciellt många. För mig verkar det vara ett förslag som inte glädjer någon: Obamas stödtrupper kommer att bli djupt besvikna på bristen på verklig reform, medan de högerextrema (i stort sett hela det Republikanska partiet numera) får vatten på sin kvarn.

Den extremt självgode och publicitetssökande senatorn Joe Liebermann hotar att sänka hela förslaget. Han är en f d Demokrat (numera oberoende) och f d vice-president-kandidat, som gått och blivit närmast tokig sedan elfte september. Han och högervridna demokrater (det finns ganska gott om sådana) kommer troligen att antingen sänka förslaget eller urvattna det ytterligare.

Det är ganska klart för utomstående observatörer att demokratin i USA inte fungerar längre. Senatorer och Representanter går de stora företagens ärenden, inte folkets. Ett extremt urvattnat förslag till reform kan därför sänkas, så länge det innehåller den minsta antydan till risk för minskad vinst för försäkringsbolagen.

Någon öppen debatt, som Obama lovade i valrörelsen, har inte skett. Vi har dels mygel i olika kongressutskott, dels absurda påstående om allt hemskt som kommer att ske om någon form av statlig inblandning i sjukvårdssystemet införs.

Kom ihåg: allt som debatteras i USA nu handlar endast om smärre förändringar av nuvarande system med privata sjukförsäkringar och privata sjukhus. Ingen pratar om en nationell sjukvårdsförsäkring eller något liknande skattefinansierat system, trots att en majoritet av befolkningen är för ett sådant.

Det är bedrövligt det som nu sker i USA. Och Obama har visat sig vara en genomsnittlig president och en stor besvikelse för alla progressiva krafter. Bättre än Bush, visst, men det säger inte så mycket...