Valet i Sverige

Jag har förlorat nästan allt intresse för svensk politik. Men man blir ändå något förvånad när oppositionen går till val på högre skatter.

Valet i Storbritannien

Opinionsundersökningarna inför valet i Storbritannien visar just nu på runt 28% för arbetarpartiet ("Labour"), 38% för de konservativa ("Tories") och 25% för liberaldemokraterna. Två intressanta resultat av dessa siffror är att de konservativa inte kan nå majoritet i parlamentet och att arbetarpartiet får nästa dubbelt så många ledamöter som liberaldemokraterna. Det senare är att resultat av valsystemet i Storbritannien, med enmansvalkretsar. Trots närmast identiskt stöd i procent sett, så blir mandatfördelningen väldigt ojämlik.

Det finns en sak som är lockande med envalkretsar: kontakt mellan parlamentsledamoten och hans/hennes väljare. I teorin borde fler veta vem som är ens representant och det borde vara rakare rör mellan väljare och vald.

Det svenska och det brittiska valsystemen är varandras motsatser. De är på varsin ände av en skala mellan personligt och rättvist. I Storbritannien är det mer personligt men samtidigt väldigt orättvist; i Sverige är det extremt rättvist men väldigt opersonligt.

Vi har i Sverige försökt göra valen mer personliga med införandet av personval, där man kan kryssa för den person man tycker bäst om. I praktiken verkar detta inta ha fungerat speciellt bra. Vi röstar på partier, inte personer, och vi har millimeterrättvisa vad gäller mandatfördelningen.

I grunden gillar jag mer det brittiska systemet, men det bygger egentligen på att det bara finns två partier. När man har tre eller fler partier, så ger det väldigt orättvisa resultat. Jag gissar att debatten om att förändra det brittiska systemet kommer att bli mer intensiv efter årets val i Storbritannien.