onsdag 13 november 2013

Invasion

Jag har också gjort ett litet spel för iPhone. Läs mer om det här och ladda ner det här.

Masken


För att lära mig Xcode och Cocoa har jag gjort ett enkelt spel, "Masken". Läs mer om det här och ladda ner dit här.


söndag 3 november 2013

Tre omöjliga ämnen

Det finns många frågor som är svåra att diskutera, då grundläggande begrepp och fakta misshandlas till den grad att saklig debatt omöjliggörs. Här är tre exempel.

INVANDRING OCH RASISM

Det går inte att kritisera den svenska invandrings- och asylpolitiken utan att anklagas för att vara rasist. Detta gör att all vettigt debatt stryps innan den ens börjat. Ordet "rasist" betyder inte längre någon som anser att människor ska uppdelas i olika raser och att dessa har olika egenskaper, utan någon som inte gillar svensk invandrings- och asylpolitik. Detta är bedrövligt.

VINST OCH PRIVATISERING

Att privatisera delar av den allmänna välfärden likställs ofta med övervinster och, ännu mer absurt, att vanligt folk inte får tillgång till den längre. Istället för att ställa krav om vinstbegränsning och tillgänglighet, försöker man lura i folk att lösningen är att förbjuda alla privata alternativ. Detta är bedrövligt.

ARBETE ÅT ALLA

Att alla måste arbeta, ju mer desto bättre, antas som en sanning i dagens politiska debatt. Det traditionella ekorrhjulet med arbeta-mer-konsumera-mer-etc ifrågasätts aldrig och alternativa synsätt tas inte ens upp. Detta är bedrövligt.

tisdag 22 oktober 2013

Mark i Båstad till salu

Mark i Båstad till salu: http://agellusit.se/mark/. Cirka 5,5 hektar. Gudomlig utsikt över Laholmsbukten och Hallandsåsen.

måndag 7 oktober 2013

Partierna ett år innan valet

Här är en kort sammanfattning om vad jag tycker om de svenska riksdagspartierna så här ett år innan valet. (Ingen munter läsning.)

REGERINGEN

Moderaterna

Detta parti är helt annorlunda än vad det var en gång i tiden, på gott och ont. Man har slängt ut de flesta principer (som personlig frihet och starkt försvar) och anammat frågor som vinner val (kamp mot utanförskap, ansvarsfull ekonomisk politik). Ledord: Förlorad själ. Jag vill inte rösta på dem.

Folkpartiet

Partiets skolpolitik var mycket attraktiv. Man har inte lyckats genomföra den. Ledord: Misslyckande. Jag vill inte rösta på dem.

Centern

En gång i tiden ett parti för landsbygden och miljövärden. Idag vet jag inte vad de vill. Förre partiledaren Maud Olofsson hade mycket bra att säga om småföretagares situation, men det blev liksom aldrig mycket av det. Ledord: Vilsna. Jag vill inte rösta på dem.

Kristdemokraterna

Göran Hägglund verkar fortfarande arg, så jag gissar att det fortfarande pågår stridigheter om ledarskapet inom partiet. Ledord: Ofokuserade. Jag vill inte rösta på dem.

OPPOSITIONEN

Socialdemokraterna

Med Stefan Löfven har man gått tillbaka till "betongsosseri" och verkar inte bry sig om annat än att folk ska jobba ihjäl sig. "Miljö, vad är det?" De verkar tro att livets enda innehåll är arbete. Ledord: Betong. Jag vill inte rösta på dem.

Miljöpartiet

En gång ett miljöparti, idag ett vänsterparti. Har gett upp de flesta goda förslag och inrättat sig som stödparti till Socialdemokraterna. Ledord: Makten före allt. Jag vill inte rösta på dem.

Vänsterpartiet

Kommer med massor av förslag som kostar massor av pengar och verkar inte bry sig om huruvida det är genomförbart. Ledord: Utan ansvar. Jag vill inte rösta på dem.

Sverigedemokraterna

Intressant kritik av invandrings- och flyktingpolitiken, men i övrigt ovetenskaplig dumhet vad gäller miljöfrågorna och ett gäng som vill tillbaka till en påhittad värld. Ledord: Tillbaka till fantasin. Jag vill inte rösta på dem.

torsdag 19 september 2013

Invandring får inte vara tabu

I en intressant artikel i SvD med samma rubrik som detta inlägg, beskrivs det faktum att invandrings- och flykting-politiken (IFP) i Sverige inte får diskuteras överhuvudtaget. Det finns en politisk korrekthet som säger att kritik av IFP är det samma som rasism.

Mycket kanske beror på att alla vill distansera sig från Sverigedemokraterna (SD), men logiken har totalt raserats och debattklimatet blivit helt förvrängt. Åsikter om t ex ålderskontroll av flyktingar som påstår sig vara under 18 år, klassas som rasism. Synpunkter på antalet flyktingar vi ska ta emot, klassas som rasism. I själva verket verkar alla åsikter som inte stödjer närmast fri invandring klassas som rasism.

Rasism är en åskådning som uppdelar människan i olika raser, biologiskt eller kulturellt. Detta används sedan ofta för att berättiga olika former av diskriminering. När ordet "rasism" omdefinieras att betyda "kritik av IFP" istället, förlorar det sin tyngd. Den politiska korrektheten riskerar att uppnå det man vill förhindra.

Jag tycker Sverigedemokraterna har rätt i mycket av sin kritik av IFP. Däremot ser jag i SD och dess anhängare mycket annat som oroar mig, framför allt förnekelse av klimathotet. Genom att tabubelägga all diskussion om IFP och allt som oftast svänga sig med invektiv mot SD, riskerar man att istället stärka SD eftersom folk i allmänhet ser att IFP inte fungerar.

Vi måste kunna diskutera och kritisera IFP om vi vill motarbeta rasismen.

måndag 6 maj 2013

Dumvänstern och tokliberalerna

Jag tycker det är tråkigt att vi så ofta debatterar hur vi ska utforma välfärden utifrån två extrema håll.

Å ena sidan har vi dumvänstern, som vill förbjuda all privat omsorgs- och utbildningsverksamhet och bara ha sjukvård, äldrevård, skolor etc i offentlig regi. Epitetet "dum" tycker jag är lämpligt eftersom vi testat detta så många gånger i olika delar av världen och det fungerar aldrig speciellt bra, så det är dumt att tro att allt ska bli bra nästa gång. Det blir byråkratiskt och stelbent och likriktat. Framför allt är det orättvist: vanliga människor får ingen möjlighet att välja skola eller vårdcentral, medan de riktigt rika självklart alltid kan köpa sig till tjänster. Dumvänsterns dogma leder paradoxalt nog till stora orättvisor, något de säger sig vilja avskaffa.

Å andra sidan har vi tokliberalerna, som tror att en fri marknad med vinstintresse fungerar jättebra inom omsorg och utbildning. De är "tokiga" eftersom de inte förstår att en patient eller student inte är en "kund". Om man blir dement kan man inte sitta och reflektera över vilket vårdhem som passar en bäst; om man blir påkörd av bussen funderar man inte på vilket sjukhus som kan vara lämpligast; som sjuåring överväger man inte vilken skola som kan passa ens blivande personlighet bäst; osv. Tokliberalerna verkar tro att marknadskrafter ska sålla bort dåliga alternativ, något som inte händer i denna typ av verksamhet.

Dumvänstern vill förskjuta makten till politiker, tokliberalerna vill förskjuta makten till kapitalisterna. Som samhälle hanterar vi dessa två stridande maktfaktorer genom att växla regering. Vi röstar fram högern när vänstern gått för långt, vänstern när högern gått för långt. På detta vis försöker vi hålla de två krafterna inom rimliga gränser.

Men det hade varit trevligt om vi kunde hitta en bättre väg. Jag tycker att denna väg bör innehålla många möjligheter till privata alternativ, samtidigt som vi som samhälle sätter upp strikta regler om hur det ska fungera. Vi kan mycket väl ha fullt med privata vårdcentraler om vi samtidigt reglerar hur de ska fungera: vinstbegränsning, kvalitetskontroll, ansvarsfull hantering av skattebetalarnas pengar etc.

Det är beklämmande att kritiker av dagens system inte kan låta bli att falla i extremistfållan. Ta t ex det utmärkta initiativet "Nätverket Rädda Vården". De vill uppenbarligen förbjuda privat vård ("nej till privat vård" är en av deras punkter). Detta är vansinne och skulle drabba alla som får mycket bra vård från t ex Praktikertjänst (jag går själv till Ellenbogen i Malmö) och Citykliniken (tidigare använde jag Citykliniken i Malmö). Det är ju uppenbart att sjukvården i Region Skåne inte fungerar optimalt, men jag kan inte stödja kritikerna, som verkar vilja göra det lika dåligt fast på ett annat sätt...

tisdag 9 april 2013

Om offentlig och privat vård

Debatten om hur vården ska utformas är svår att delta i eftersom folk använder begrepp som "privat" och "vinst" utan några klara definitioner. När någon därför säger "jag är emot privat vård" vet man inte riktigt vad som menas. En del verkar tro att "privat" och "vinstdrivande" är samma sak, vilket gör det väldigt knepigt att föra en debatt.

I en brännpunkt-artikel i Svenska Dagbladet, "Den privata vården har sämre kvalitet", som i mycket är väldigt klok, blandar författaren och rubrikskrivaren ihop "privat" med "vinstdrivande". Först beskriver han undersökningar som jämför olika privata alternativ, vinstdrivande och icke-vinstdrivande, där det framkommer att de icke-vinstdrivande är bättre; senare avfärdar han privata alternativ. Det är lite som att säga att röda äpplen är mycket bättre än gröna äpplen och sedan dra slutsatsen att man inte ska äta äpplen.

Vård och omsorg kan drivas offentligt eller privat. De kan drivas med eller utan vinst som ett av målen. I både offentlig och privat vård förekommer "skandaler", t ex vanvård av patienter, politiker som skor sig, företagsägare som smusslar undan pengar i skatteparadis etc. Det är allt detta dåliga vi vill bli av med och jag ser inte att förbud mot privata alternativ skulle uppnå detta. Jag är dock positiv till vinstbegränsning för vårdföretag.

När en region eller kommun lägger ut vård på privata företag och dessa företag sedan gör ett dåligt jobb, blir jag arg på både företaget och på regionen/kommunen. Jag frågar mig varför politikerna och tjänstemännen tror att de kan slänga ut våra gemensamma skattepengar på företag som inte sköter sig.  Men i debatten verkar all skuld läggas på det usla företaget, vilket jag tycker missar halva problemet.

Jag önskar att offentlig verksamhet och finansiering skulle genomsyras av en anda av gemenskap och ansvar inför alla medborgare. Detta gäller allt från sjukhus och vårdhem till livsmedelsinspektion och nationalparker. En sådan anda kan kanske komma underifrån, men den måste till slut finnas även hos de som bestämmer. Hur den ska kunna tränga undan begäret efter makt (politiker) och pengar (kapitalister) vet jag inte.

söndag 3 februari 2013

Glömd kunskap

Fram till 70-talet hade vi en mängd kunskap om mat och hur människan reagerar på olika näringsämnen. Min mamma sa alltid att t ex makaroner och potatis är "tomma kalorier", dvs de ger bara energi och man blir inte mätt och får inte i sig de nyttigheter man behöver. Mina morföräldrar åt alltid riktigt smör och rejäla pålägg på smörgåsen och de mådde bra och var inte överviktiga.

Sedan kom 70-talet och fettskräcken och kolesterol-rädslan och synen på övervikt som en följd av lättja. Allt detta är förstås helt fel och det inledde tre-fyra decennier med felaktiga kostråd som skapat onödigt lidande hos många. (En del av denna felaktiga "kunskap" kom redan på 50- och 60-talen men det var först på 70-talet som det verkligen slog igenom och började sprida sjukdom.)

Som tur är börjar den glömda kunskapen nu återupplivas med idéer som LCHF, stenålderskost och "low carb". Vi börjar åter igen förstå att fett inte är farligt, att kolesterol är bra för kroppen och att det största problemet med vår kost är sockret och stärkelsen. Pasta, potatis, ris, bröd, alla nyckelhålsmärkta produkter, alla lättprodukter och mycket annat är vad som skapar övervikt och förvärrar sjukdomar.

Denna kunskap fanns redan för 100 år sedan och speciellt i Tyskland. Tyvärr trängdes tysk forskning undan efter andra världskriget och kunskapen glömdes bort. Det är ett sorgligt exempel på hur vi som kultur kan glömma bort saker och slå in på en helt felaktig väg och fastna på den under lång tid.

Bli vän med maten!

Är du sockerberoende, månntro? Vad ska man äta då? Och hur ska man veta vad man ska handla? Svar på detta och mycket mer kan du få på en kurs hos Motivera Konsult i Lund.

Kursen startar i mars 2013. Detaljerad information finns här. Anmäl dig idag! Ring 0734 - 20 50 75 eller maila till marie@motiverakonsult.se.

tisdag 1 januari 2013

Sockerberoende

Har julens och nyårets frossande fått dig att fundera på om du kan vara sockerberoende?

Med sockerberoende menas ett beroende och sug efter allt som har socker, stärkelse eller andra snabba kolhydrater i sig: godis, pasta, bröd, potatis, frukt etc. Äter man för kolhydratrik kost blir man inte mätt, bara allt hungrigare en timme senare.

Hjälp finns hos Motivera Konsult.