Dumvänstern och tokliberalerna

Jag tycker det är tråkigt att vi så ofta debatterar hur vi ska utforma välfärden utifrån två extrema håll.

Å ena sidan har vi dumvänstern, som vill förbjuda all privat omsorgs- och utbildningsverksamhet och bara ha sjukvård, äldrevård, skolor etc i offentlig regi. Epitetet "dum" tycker jag är lämpligt eftersom vi testat detta så många gånger i olika delar av världen och det fungerar aldrig speciellt bra, så det är dumt att tro att allt ska bli bra nästa gång. Det blir byråkratiskt och stelbent och likriktat. Framför allt är det orättvist: vanliga människor får ingen möjlighet att välja skola eller vårdcentral, medan de riktigt rika självklart alltid kan köpa sig till tjänster. Dumvänsterns dogma leder paradoxalt nog till stora orättvisor, något de säger sig vilja avskaffa.

Å andra sidan har vi tokliberalerna, som tror att en fri marknad med vinstintresse fungerar jättebra inom omsorg och utbildning. De är "tokiga" eftersom de inte förstår att en patient eller student inte är en "kund". Om man blir dement kan man inte sitta och reflektera över vilket vårdhem som passar en bäst; om man blir påkörd av bussen funderar man inte på vilket sjukhus som kan vara lämpligast; som sjuåring överväger man inte vilken skola som kan passa ens blivande personlighet bäst; osv. Tokliberalerna verkar tro att marknadskrafter ska sålla bort dåliga alternativ, något som inte händer i denna typ av verksamhet.

Dumvänstern vill förskjuta makten till politiker, tokliberalerna vill förskjuta makten till kapitalisterna. Som samhälle hanterar vi dessa två stridande maktfaktorer genom att växla regering. Vi röstar fram högern när vänstern gått för långt, vänstern när högern gått för långt. På detta vis försöker vi hålla de två krafterna inom rimliga gränser.

Men det hade varit trevligt om vi kunde hitta en bättre väg. Jag tycker att denna väg bör innehålla många möjligheter till privata alternativ, samtidigt som vi som samhälle sätter upp strikta regler om hur det ska fungera. Vi kan mycket väl ha fullt med privata vårdcentraler om vi samtidigt reglerar hur de ska fungera: vinstbegränsning, kvalitetskontroll, ansvarsfull hantering av skattebetalarnas pengar etc.

Det är beklämmande att kritiker av dagens system inte kan låta bli att falla i extremistfållan. Ta t ex det utmärkta initiativet "Nätverket Rädda Vården". De vill uppenbarligen förbjuda privat vård ("nej till privat vård" är en av deras punkter). Detta är vansinne och skulle drabba alla som får mycket bra vård från t ex Praktikertjänst (jag går själv till Ellenbogen i Malmö) och Citykliniken (tidigare använde jag Citykliniken i Malmö). Det är ju uppenbart att sjukvården i Region Skåne inte fungerar optimalt, men jag kan inte stödja kritikerna, som verkar vilja göra det lika dåligt fast på ett annat sätt...