Kollaps?

Världen står nu i slutet av eran av ständig tillväxt och i början av en mycket besvärlig period. Historien ger ingen uppmuntran vad gäller det som brukar hända med komplexa samhällen: de kollapsar när de förbrukat de resurser de använde i uppbyggnadsfasen.

Romarriket växte och blomstrade genom att expandera och lägga beslag på rikedomar i andra områden, men kollapsade när expansionen tog slut.

Vår nuvarande civilisation har blomstrat främst pga tillgång till billig energi: kol och olja. Dessa råvaror blir nu allt dyrare att få fram; oljetoppen för konventionell olja nåddes 2005 och svåråtkomlig olja såsom oljeskiffer i USA och oljesand i Kanada ger antagligen bara en tillfällig respit. Den billiga oljans tid är förbi.

Kommer den moderna industriella civilisationen att kollapsa? På vilket sätt i så fall? Jag håller det för ytterst osannolikt att denna extremt viktiga fråga kommer att tas upp i årets valrörelse.

Varför politiker gillar invandring

Jag har funderat över varför politiker verkar gilla hög invandring (i praktiken mest flyktingar som söker asyl) så mycket. Jag tvivlar starkt på att det grundar sig i en omsorg om folk som flyr svåra förhållanden.

Även de som säger sig vara äkta anti-rasister inser nog att hög invandring skapar problem, i form av gettoliknande stadsdelar med olika former av sociala problem. Det göder också främlingsfientlighet och skapar spänningar i samhället.

Jag tror att grunden för dagens politik är att hålla uppe tillväxten. Som bekant är tillväxt det absolut mest heliga som finns och de som föreslår något annat förlöjligas och marginaliseras omedelbart.

Genom att hålla uppe befolkningsökningen uppnår man tillväxt. Detta leder förstås också till högre resursutnyttjande och mer utsläpp, men det är inget som politiker bryr sig om.

Jag är ganska säker på att när politiker säger "vi måste hjälpa folk som har det svårt" så menar de egentligen "vi måste hålla uppe tillväxten".

Tillväxtens gränser

Vi är nu 6-7 år inne i en kris som i grunden beror på att vi nått tillväxtens gränser. Vi lär aldrig komma ur denna kris, åtminstone så länge som vi förväntar oss ständig tillväxt och definierar "kris" som "brist på tillväxt".

Jag började intressera mig för problemet med oljetoppen ("peak oil") för 4-5 år sedan. De flesta förstår att olja är en ändlig resurs och att den kommer att ta slut någon gång i framtiden, men de har nog inte funderat på hur flödet och utvinningskostnaden förändras med tiden. Det visar sig att när ungefär hälften av oljan tagits upp, minskat flödet och utvinningskostnaden stiger. Man får en topp och därefter blir det svårare och dyrare att extrahera den resterande mängden.

Det finns mycket olja kvar att utvinna, men vi har nu nått toppen. Framöver blir det dyrare och svårare att ta fram det fossila bränsle som världen är beroende av. I brist på alternativ leder detta till ekonomiska kriser och svårigheter att uppnå årlig tillväxt.

Men det är inte bara olja det är brist på. En lång lista på viktiga resurser som den moderna civilisationen behöver närmar sig sina toppar. Vidare är planetens förmåga att absorbera utsläpp och restprodukter begränsad och även denna gräns närmar sig med stormsteg.

På 70-talet skrevs en bok, "Tillväxtens gränser" ("Limits to Growth"), där man försökte räkna på vad mänsklighetens utnyttjande av en ändlig värld skulle leda till, speciellt med exponentiell tillväxt. Man kom fram till att det fanns gränser för tillväxten och om ingenting gjordes för att minska resursutnyttjandet skulle det leda till en kollaps någon gång under det 21:a århundradet.

Jag läste nyligen en uppdaterad utgåva av denna bok, "Limits to Growth: The 30-Year Update", där det framgår att eftersom mänskligheten inte ändrat sitt beteende, kommer vi att överskrida planetens bärförmåga och därefter gå in i en kollaps. Detta överskridande och efterföljande kollaps är nu näst intill oundvikliga.

Det är intressant att notera att denna enormt viktiga fråga för mänsklighetens framtid nästan inte alls tas upp i vanlig media. Klimatförändringen nämns förstås, men inte i dess större sammanhang. Oljetoppen nämns inte alls. Problemet med överbefolkning talas det tyst om. Och så vidare...

Min gissning är att de olika kriserna kommer att fortsätta detta decennium, med endast tillfälliga ljusglimtar då någon kris minskat trycket på resursutvinningen. Problemet med oljetoppen har och kommer att maskeras av tal om finanskris, arbetslöshet mm, till dess att vi tvingas införa ransonering, gissningsvis innan decenniet är slut.