tisdag 5 januari 2010

102 minuter

Jag såg nyligen filmen "102 Minutes That Changed America". Den visar i nära realtid vad som hände på morgonen den elfte september 2001 i New York. Filmen skildrar katastrofen utifrån vanliga människors perspektiv och innehåller många amatörvideofilmer.

Vad hände i den amerikanska regeringen under dessa 102 minuter? Vi har många berättelser, men ingen vet exakt vad presidenten och vice-presidenten egentligen tänkte och varför de reagerade som de gjorde.

Vi vet att det hela började med valet 2000. Det amerikanska folket tyckte här att en anti-intellektuell f d alkoholist som misslyckats med det mesta, skulle vara en lika bra president som en betydligt smartare och mer erfaren person. Visserligen vann Al Gore flest antal röster, och valet avgjordes av ett kontroversiellt beslut i högsta domstolen, men i grunden ligger skulden hos de amerikaner som röstade på idioten Bush.

Under våren och sommaren 2001 fanns det många varningar om en kommande attack. Bush struntade i alla dessa och skrattade överlägset åt de som framförde dem. När attacken kom blev Bush förlamad i många minuter och hans assistenter fick tvinga honom att reagera.

Det står alltså klart att Bush är en stor fegis. Han blev rädd och osäker när USA attackerades. Han reagerade inte. Ändå tror jag Bush's feghet står sig slätt mot vice-president Cheneys feghet. Jag misstänker att det råder en enorm osäkerhet och rädsla bakom det Darth Vader-liknande yttre som Dick Cheney visar.

Under de 102 minuter som dokumentärfilmen visar, utspelar sig många hjältedåd: brandmän riskerar livet för att rädda folk och vanliga flygpassagerare hindrar det fjärde planet från att krascha in i Vita Huset eller Kongressen. Samtidigt utspelar sig enorm feghet: presidenten är så skakad att han inte kan reagera och vice-presidenten är i chock.

Ledarnas feghet och rädsla är antagligen den största förklaring till vad som händer därefter. Vilja att få mer makt spelar säkert också in. USA överreagerar och instiftar onödigt stränga lagar, upprättar fångläger, börjar med tortyr och på annat sätt sviker de grundläggande ideal som tidigare präglat landet.

Vice-president Cheney ägnar stor tid åt att själv studera spionrapporter från CIA och hittar fiender och terrorkonspirationer överallt. Märkligt nog agerar USA på dessa vansinniga idéer och invaderar ett land som inte hade ett dyft med elfte september-attacken att göra.

I jämförelse med Cheney förefaller Bush smart. Utifrån vad vi vet är Bush en modererande kraft som motverkar Cheney's vansinnigheter. Detta är den positiva tolkningen. Man kan också se det som att Bush är dum nog att gå med på många av de tokstollerierna som Cheney hittar på.

Cheney fortsätter än idag med att kritisera alla som inte till 100% håller med honom. Speciellt riktar han sin kritik mot Obama, vilket är en smula märkligt, då Obama verkar fortsätta den vansinniga politik Bush/Cheney startade. Bush är passande nog ganska tystlåten.

De 102 minuterna som filmen skildrar förändrade inte bara USA utan även världen. Den största orsaken till denna förändring är dock inte de fega terroristerna, utan rädslan och makthungern hos de fega ledarna.