Jag reagerade starkt mot detta och förespråkade en högervriden politik, där företagande och individualism uppmuntrades. Jag tyckte inte att det var fel att tjäna pengar.
Men under åren har jag sett vilka de är som tjänar pengar. Det är i många fall inte de som är speciellt duktiga, utan istället de som känner rätt folk eller uppträder på ett visst sätt (ofta underdånigt mot överheten, samtidigt som arrogant mot alla andra). Det är folk som struntar i sina medmänniskor och låtsas som om de är smartare än alla andra.
Under de senaste decenniet har vi sett hur chefer inom finansvärlden och stora företag tjänat miljoner, ibland miljarder, på sådant som egentligen inte tillför samhället någonting. De är i praktiken parasiter på resten av befolkningen.
Jag är inte förespråkare av socialism eller kommunism, men att en finanssnobb tjänar 100 eller 1000 gånger mer än en småföretagare är fundamentalt fel. Att en hög chef på ett företag kan tjäna miljoner och dessutom få miljoner i aktier eller optioner, medan arbetarna får nöja sig med mindre än en procent av detta, är fel.
I USA märks denna kris i kapitalismen tydligt. Här ser vi också kopplingen mellan staten och de stora företagen. När de överbetalda cheferna fullständigt förstör allt, räddas de av staten. Situationen är grotesk. Obama, som säger sig verka för förändring, stöttar ändå de rika och mäktiga och verkar strunta i den vanlige människan.
Jag har inte kommit på någon ny, fantastisk ideologi som skulle kunna råda bot på dessa orättvisor. Det enda jag ser som en lösning i dagsläget är att återinföra många av de regleringar vi hade tidigare och höja skatterna för de riktigt rika. Men i grunden är detta otillfredsställande och kan dessutom förstöra innovationskraften inom många områden.
Kapitalismen är i kris. Något är fel. Lösningen är än så länge oviss.
