Men i Sverige är denna vansinniga synpunkt ofta normen. Vissa saker är inte bra eftersom det då blir synd om de dumma, elaka, inkompetenta eller liknande. Jag läste t ex om en ovanligt engagerad kock på en svensk grundskola, som riskerar sparken för att han är för duktig. Ett av argumenten var att det är synd om de andra skolorna som serverar sämre mat.
Ett annat exempel är från en bekants barns skola, där en elev som attackerade en annan elev är den som man tycker synd om! Det barn som bryter mot reglerna och förstör för andra är den man ska sörja för, inte offren och alla som sköter sig.
Denna fullständigt galna, omvända värld är det absolut värsta exemplet på svensk vänster. Det förstör grundläggande värderingar nödvändiga för ett fungerande samhälle.
Mer än höjda skatter och hinder för företagsamhet, är det denna kulturella dumhet som skrämmer mig mest när jag tänker på en kommande valseger för vänstern. Man kunde ju tro att denna typ av omvänd elitism försvann i och med att 70-talet passerade, men den finns fortfarande, även i dagens alliansstyrda Sverige.
När ska vi bli av med denna svulst på vårt medvetande? Hur länge ska vanligt folk som sköter sig få höra att det är synd om de som inte sköter sig? Hur länge ska vi aktiv nedvärdera de som anstränger sig och åstadkommer något?
Jag hoppas att denna idioti kan utrotas från det svenska samhället.
